Kung på soptippen!

I dessa dom sista skälvande semesterdagarna tar man åter x antal turer till soptippen. Och här Kenneth Kronqvist (och andra bankchefer) ligger ni längst ner i hierarkin. Från att ha varit nere på kanske 4-5 nivån är jag troligen uppe på steg 3. Överst har vi naturligtvis dom som jobbar på tippen -när dom kommer körande i sina stora maskiner med container så visar vi stor respekt och håller oss undan. På steg 2 har vi JP fastighetsservice , Mariehus mm det är dom som med stor säkerhet och firmabilar kör in med relativt hög hastighet och med stor pondus kör fram till rätt container direkt. Efter dessa kommer numera jag som besökt tippen många gånger och lämnar riktiga grejer som sprängsten lastpallar och grovsopor. Jag hälsar lite nonchalant på arbetarna och kör med stor beslutsamhet till rätt avlastningsställe och blir klart irriterad på noviserna som står ivägen. Efter dessa kommer kreti och pleti och sist dom kostymklädda som i duggregnet går runt med ett käckt litet paraply och lämnar lite i hårdplast och lite i metall......förresten vad är nyttan för miljön med att åka till tippen i bil och bara lämna några glasburkar och lite papper?

Ok nästa vecka är det arbetsvecka och går jag in på banken förstår jag att hierarkin är den omvända.

Borta bra men hemma bäst!

Vad gör man då dagen efter att man kommit hem från 5 dagars tävlande? Jo naturligtvis måste man ut på Fredsbergs Mosse och se hur den är att springa på. Och konditionen var bra både på mosse och kropp. Märkligt att man har tävlat sig i form? visst är det väl så att träning bryter ner och vila bygger upp? att springa i mossen efter allt regnande är som att springa i en gigantiskt stor gammal smörgåstårta -mycket saftig och god...

IQ-test!

Efter fjärde tävlingen är man beredd på att genomgå en ordentlig IQ undersökning. Sprang fel till första kontroll så det sjöng om det och efter det var självfortrendet i bott och jag var helt klart inne på att sluta med den här dumma idrotten. Efter några timmars vila med mat och vedeldad bastu vid stugan bleknar minnet något om hur förbannat tråkigt och svårt det var och man börjar så smått förlika sig med resultatet. Imorgon sista tävlingsdagen med jaktstart och då jäklar skall vi jaga gubbarna. Börjar nu se fram emot cirkelträningen på söndag på Nordic.

Energiintag!

Får en fundering kring det här med mat och träning. Visst har det blivit ganska märkligt det här med att vi hela tiden måste vara på vår vakt med vad vi äter. Många går med ständigt dåligt samvete över att dom hela tiden äter fel eller är sugna på något "förbjudet". Varför kan vi inte få balans på vad vi gör av med och vad vi stoppar i oss? Ingen kan ju påstå att vi vet för lite -vi har aldrig haft så stor kunskap över hur kroppen fungerar som nu! Problemet är ju definitivt att vi naturligt rör oss för lite och därför behöver mycket mindre energi. Och eftersom det är så lite vi behöver så bör den vara av väldigt hög kvalitet vad gäller näringsvärde. När man har en aktiv semestervecka med tävlingar varje dag så märker jag att kroppen börjar komma i balans vad gäller näringsintag. Eftersom du vill prestera bra på tävlingarna tänker du igenom måltiderna på ett helt annat sätt än på en vanlig vardag. Både vad -och när har stor betydelse för hur kroppen kommer att prestera. Egentligen bör det inte vara någon större skillnad på arbete vardag? Att många misslyckas med sina dieter och försök till viktnedgång beror på att dom inte ändrar sin livsföring vad gäller aktiviteter. Så fort dom slutar med sina dieter eller förändrade matvanor och går tillbaka till den "gamla" maten går dom upp i vikt igen pga att dom inte gör slut på energin =tränar inte tillräckligt. Det är en mycket behaglig kroppslig tillvaro att plötsligt oroa sig för att inte få i sig tillräckligt med energi pga att man tränar/tävlar. Ha en bra dag. Just idag har vi en vilodag vad gäller tävlingar och ägnar den åt shopping och nöjen.

Etappseger!

På den första dagen av fem stämde det mesta för Nathalie som vann D15 med ca 55 sekunder. Mariestad fick sin första seger och stämningen var hög under prisutdelningen. För resten av klubben och familjen var det spridda skurar i resultatlistan med både bra och dåliga förklaringar till bommarna. Dagens etapp var klart klurigare och tyvärr sprang Nathalie bort sig på kontroll 4-5-6 -kanske något för ivrig och blev i resultatlistan efter med ca 15 minuter. Själva (CR och TR) blev vi våldsamt trötta av dagens etapp som var långdistans. Jag var ute och sprang ganska planlöst i 82 minuter och Christina i ca 60 min. Men vi är godkända och klart inställda på att ta en gruvlig revanch i morgon tisdag. Tisdagens etapp blir kortare distans bland en mängd branter som kommer passa oss perfekt.
Appropå orientering: Ur folkhälsoperspektiv måste detta vara den absolut bästa idrotten. Alla kan vara med oavsett ålder , samhällsklass (ekonomi) eller träningsstatus. Och alla som tävlar hittar sina egna utmaningar. Endast ett fåtal kan ju tävla om segern (ca 200-300 st varje klass) så man hittar andra utmaningar. kanske slå klubbkompisen eller som jag försöka vara mindre en 20 minuter efter segraren.

Första bidraget!

Första bidraget till fantastiska kläder dök upp redan på invigningen. Tyvärr kunde jag inte zooma in den så bra. Mannen 70+ har en vargkeps på sig med fint hängande öron och allt. Det är inte själva kepsen i sig som är fantastisk- den hade du kunnat se på vilken rolig tillställning som helst utan det är att det är just han och med vilken grace han bär den. Helt oberörd och utan den minsta tanke på att roa andra. Han tycker den fungerar bra som skydd för solen och regnet och ser ingen humor i detta. Det krävs en hel del bra självkänsla för att bära den med stort allvar.

Tävlingsvecka!

O-ringen (Eksjö) drar igång imorgon med första tävlingen. Flera tror nog att orienteringstävlingen är förenat med storcamping bajjamajor på dyngsura åkrar men inte för alla (se bilden) vissa av oss börjar bli bekväma och föredrar liten stuga med egen brygga och fin badsjö.

Men visst vädret kunde kanske vara bättre- nu hänger regnmålnen över oss och ger ett strilande regn och tilltagande mörker. Till denna tävling är vi bara 3 tävlande från familjen där dottern har dom största förhoppningarna om framgång och vi andra som målsättning att "överleva" tävlingarna. Fantastiskt vad tid det tar förresten för kvinnor att göra sig iordning! och ju längre tid dom har på sig ju längre tid tar det och dom byter kläder hela tiden. Lättare är det att vara ute och tävla med killarna - dom har liksom en uppsättning. Önska oss lycka till imorgon.