Jämmer och elände!

Åter in i vardagen som sjukgymnast med ett antal patienter som har problem med allt från ont i ryggen till knäbesvär och nyopererade höftleder. Genom åren har jag blivit ganska rutinerad och får jag säga det själv -en hyffsad människokännare. Lite stolt kan man ibland stå och blicka över torget och med viss säkerhet peka ut skavanker på folk och trolig orsak. Kommer du som ny kund till mig har jag mellan 30-45 minuter på mig att ta anamnes (intervju) och sedan undersöka och efter det antingen behandla eller ge rehabiliteringsråd. Nu händer något märkligt med oss människor när vi söker sjukgymnast. Ok inte alla och kanske inte kvinnorna. Dom flesta andra tror kanske att vi är tåliga och biter ihop som patienter vid första besöket? och visst finns det även dom som gör det men oftast gör vi precis tvärtom -kanske är vi rädda för att inte bli trodda eller är det så att vi är rädda för att bli nonchalerade? Hur som helst förstärker de flesta patienter sina besvär vid framförallt första tillfället - dom haltar och går snett grimaserar och ojjar sig. som nyutexaminerad var man beredd att skicka var och varannan till akuten och neurologen. Med tiden såg man att besvären blev lite mer realistiska vid andra och tredje behandlingstillfället och bara att kunderna fick någon som kunde förklara smärtan botade en hel del. Genom åren har jag haft en del märkliga undersökningar ändå. en av de mest konstiga var när en 55-årig man sökte för att det knäppte till i knäna när han satte sig på huk snabbt. Inget knäpp vid långsam huksittning och absolut ingen smärta. Det krävs ett proffs i det läget för att kunna ro hem en sådan situation med hedern i behåll för båda parter. Nästa gång skall jag berätta om en av de märkligaste sättet att skada sig på och ni kvinnor skall få reda på hur många gånger ni kan använda era trosor. (kommentera gärna inläggen)

Fettförbränning!

Äntligen hemma i van terräng! Tog ett "straffpass" i fredsbergs mosse med 4 minuters intervaller i 25 +grader med härlig sol. Flera av er har ju provat på det här med mosslöpning och vet att det finns nog inget jobbigare men heller inget mer skonsamt för fötter och knän. Liksom efter spinning och simning får man ingen direkt träningsvärk utan blir bara behagligt trött. Jag lovar något mosspass efter semestrarna... och innan älg jakten -vi vill ju inte vara levande måltavlor till halvblinda tyska jägare eller hur?
Nu en liten halvmyt:
Flera har frågat om man förbränner mer fett om man tränar på morgonen eller på tom mage! Konsulterar man litteraturen så kan vi slå fast att det inte är rekommenderat att träna på tom mage för att befrämja fettförbränning. För att förbränna fett krävs att det finns kolhydrater och när lagren är slut -om du inte fyller på- ersätts kolhydraterna med protein (dvs muskler) vilket är mindre bra. Men kroppen är smart. Motionerar du regelbundet på tom mage ställer den in sig på att använda lite fett men då krävs det regelbundna pass som pågår ganska länge under en lång tidsperiod. Så svaret på morgonträning är ju egentligen detsamma. Troligen är det marginellt vad gäller fettförbränningen men det viktigaste är just att du tränar. gå inte in speciellt för att träna på tom mage utan se till att kroppen mår bra under träning. Tiden som du tränar betyder mer för din fettförbränning än just vad du gör eller när. (källa till fakta: Katarina Woxnerud 25 myter om kost)

Hata orientering!

Det finns nog ingen sport som är tråkigare och jobbigare när det går dåligt och du inte hittar några kontroller. Jag blir frånsprungen av gamla gubbar och kärringar som med lätthet stämplar i sina kontroller. I brist på glädjen i att analysera sin framgång på kartan efter loppet kan man istället studera olika roliga tävlingskläder (se bild). Min plan blir att nästa gång ta med en kamera med ordentlig lins så att jag kan göra en 10 i topp lista över "vackra" kläder. Nä nu skiter vi i detta och åker hem till Nordic Club Mariestad och slickar våra sår. Ser fram emot söndagens cirkelträning och nästa veckas arbete.

Nytt lag att älska!

Vi har fått ett nytt favorit landslag! Såg ni U21 matchen mot Serbien? Äntligen ett fotbollslandslag som både vågar och vill anfalla för att göra mål. Fantastiskt positiva och glada till skillnad från våra luttrade proffs i A-landslaget som oftast är buttra och fåordiga. Och dom verkar ha hur kul som helst! ser fram emot match och spelar som ett kollektiv (Tommy Söderbergs förtjänst?). Det här kan bli hur bra som helst. Nu ser vi fram emot semifinal mot divorna från England på fredag 18:00.

Långdistans upp på kalfjället 6,6 km låter inte mycket men det tog 98 minuter och i mål fick jag reda på att jag felstämplat = diskvalifierad. En elak människa hade lagt en jävligt svår och jobbig bana och lurat mig att stämpla fel. Resten av familjen var också helt slut och överrens om att det inte bara finns snälla människor på denna jord. För en kort stund längtade jag tillbaka till okomplicerade och tillrättalagda Spin'Pump och cirkel. Där blir man ju iallafall inte diskad.

Vem lyssnar du på?

Sprinten gick ju sådär. Sprint låter ju snabbt men pulsen var hög och benen stumma så fort gick det inte. Fick en ny bra reflektion efter att en av våra klubbmedlemmar blev ikapp sprungen av deltagaren bakom och hängde då på utan att se efter ordentligt på kartan. Det slutade med att båda sprang helt fel och stod och tittade på varandra som stora fån. så om vi kan enas om att det är viktigt att se helheten i träningen och inte hänga upp oss på detaljer så är det också viktigt att vi lyssnar på rätt personer. Hur många finns det inte som påstår en massa och hur många träningstips får vi inte? Bland det viktigaste i din träning är att du skaffa dig kunskap om hur just din kropp fungerar och hur du skall nå dina mål. Liksom i orienteringen kan det vara bra att lyssna på andra (man behöver ju inte uppfinna hjulet en gång till). Men ifrågasätt och var kritisk och ibland kan det bästa vara att gå en egen väg. 2 dagars tävlande är över och imorgon börjar Idre 3 dagars med två dagars skogsorientering som sedan avslutas med en jaktstart på torsdag. Visst är det det här man kallar aktiv semester?

Tuff terräng!

Äntligen vila efter 1 timmes kämpande på kalfjället i IDRE. Första dagens tävling (av 5) gick väl hyffsad men en kraftig bom på 5'e kontrollen (av 11) förstörde sluttiden och placeringen i H45. Nu är ju inte det viktigaste att få en bra placering utan få bra träning och ha kul i skogen. Dottern Nathalie var desto mer nöjd med en 2'a plats i sin D16 klass medan Christina var den som utnyttjade anmälningsavgiften mest med sina 80 min på en bana som mätte 4 km. Och det var svårt- allt ser lika dant ut på fjället och kommer du fel så är det jävligt svårt att läsa in sig på kartan. En liten reflektion om träning får jag när jag springer med karta och kompass... Många frågor får jag under dagarna om träning och ofta handlar det om olika system som ex skall jag lyfta 15 ggr *3 eller skall det vara 12 or. Hur hög skall pulsen vara under passet och är det viktigt att stretcha efter? Jag menar att det med all träning är som när du läser kartan i orientering. Först är det viktigast att du håller den åt rätt håll så du är på väg i rätt riktning (dvs vad är syftet med din träning? tränar du rätt saker?) Det andra viktíga är att inte haka upp sig på detaljer utan det viktigaste är att se helheten och de stora dragen. ( i orienteringen är det ganska ointressant att se en sten på kartan där du står om du skall 1 km rakt norrut när det finns ett fält längre fram som du lätt kan se) (i träning kan det vara ganska oviktigt om du kör 10 reps eller 15 om du tränar 1g/v eller hur viktigt är det att du gör benböj 100% rätt?) Men sen när du börjar nå målet (kontrollen) då börjar dom där deltaljerna spela roll om du tränar 4-5 ggr/ v och kanske har ett mål i sikte då är det viktigt att du gör rätt och börjar titta på dom mindre detaljerna i den träning plötsligt börjar den där stenen ha betydelse och hur den lilla bäcken går. Nu siktar jag på sprinten imorgon och då kommer det gå fort. Vi ses!