Jo... jag kan väl springa, men inte som träning. Snabba, korta distanser som typ 60 m, det går bra, då är jag tom ganska kvick! Men när vi börjar närma oss kilometrar, hu, då får jag ångest av bara tanken.Det här är väldigt trist, för i teorin låter det så skönt att kunna ge sig ut och springa en tur. Man får vara utomhus, det ställer inga direkta krav på plats eller tid, det är gratis och man får bra träning! Massor med fördelar. Förutom den lilla detaljen att man bör tycka att det är, om inte roligt, så i alla fall uthärdligt. Där är jag inte än. Jag befinner mig snarare i stadiet av blodsmak och panik. Hur ska man hitta det där "flowet" när man känner sig lika graciös i steget som en säck potatis?
Jag sätter nu min tilltro till Tommy och att med hjälp av hans specialkunskaper, kunna hitta mitt obefintliga löpsteg. Håll tummarna för mig imorgon, kl 18 på Mr Ryghs löpskola, att jag inte är ett hopplöst fall!
(Jag hoppas Ebba har ärvt sin fars löpsteg, då kan hon skatta sig lycklig!)
Alla kan springa! Många har bara glömt hur man gör... springa är nog det mest naturliga vi kan göra och har så gjort i årtusenden. Ikväll tar vi av oss skorna och letar efter vårt naturliga löpsteg. Det blir även löpning på min favoritstig. välkomna till Snapen 18:00. Verkar bli ett syrerikt väder :)
SvaraRaderaKul Åsa! Då syns vi! Jag letar för fullt jag också! :)
SvaraRaderaSkönt att det finns hopp även för mig, Tommy! Jag laddar för fullt inför kvällen :-)
SvaraRaderaHärligt PunkVera!! Vi kanske kan hjälpas åt i sökandet?? Ses vid Snapen då!